Är trött, riktigt trött! Ja, jag ska sova snart... Men tröttheten gäller nåt annat... Jag är less på allt gnäll på skolan och alla åsikter om lärarna. Ja, jag vet, det finns dåliga lärare och det finns mycket som kan förbättras i skolan. Men de allra flesta lärare jag mött under alla mina år som mångsysslare i skolans värld har varit helt fantastiska, kompetenta och välutbildade. Framför allt har ...de kämpat för elevernas väl och ve på alla tänkbara sätt.
När jag gick i skolan var mina lärare den gamla sortens folkskolelärare.De som nu prisas. På högstadiet hade jag ämneslärare av de gamla slaget, de som kunde rabla faktakunskaper på löpande band och krävde detsamma av oss. Några av dem var riktigt bra och jag har burit med mig lärdomar från dem genom hela livet. Ett par av dem fick mig att tro att jag kunde bli något en dag, att jag dög. Men flera av dem var riktiga rötägg som inte älskade barn och tonåringar som behandlade mig och andra illa och några av oss fick men, om inte för livet, så många, många år framöver. Idag har jag tagit revansch på mina mediokra skolresultat, högskolepoängen har hunnit bli många med åren. Å andra sidan säger det inte alltid så mycket om en människas bildning och kompetens.
Akademiskt gick bra för mig till sist ändå och det kommer det att göra för många av dagens så kallade mediokra elever ockskå. Skolan va inte bättre förr! Somligt var bättre! Somligt må vara sämre nu, men mycket är så mycket bättre. Jag möter sådan glädje över lärandet hos många elever, jag får ta del av så många goda kollegors fantasiska undervisning. Slå och sparka inte på skolor, skolledningar och lärare. Lyft dem istället. Att ständigt mötas av nedslående rubriker och kommentarer från allehanda förståsigpåare kan göra vilken duktig och positiv pedagog som helst nedslagen. Over and out och god night.
PS. kl har passerat midnatt för länge sedan. Jag har just läst igenom och kommenterat mina elevers deckarhistorier. Vilken kreativitet, vilken kunskap och vilket flyt i språket. Eleverna är 9 år, de vet hur man bygger upp en deckare, de har full koll på vokaler och konsonanter och skriver hemliga meddelanden på rövarspråket. De använder sig av svåra ord som signalement, rekognosera och initiativ...
tisdag 10 december 2013
onsdag 9 januari 2013
Spotify, handsfree och tapetsering
Vad kan företeelserna i rubriken ovan möjligen ha gemensamt?
Jag har förutom getingfobi som jag redan bloggat om även tapetseringsfobi. Jag tror att om jag sätter upp en tapet kommer väggarna att rasa och jag blir hemlös. Jag kan bara inte förmå mig att försöka. Därför bor jag med trasiga tapeter, detta har jag alla katter att tacka för. Så finns de här små larviga sakerna som jag bara inte kan förmå mig att göra även om det inte handlar om direkta fobier. Några exempel på sådana är att använda handsfree (det är nog jättesvårt att lära sig) och att skapa spellistor på Spotify. Jag har laddat ner spotify, både på datorn och mobilen, men sen var det stop. Jag skriver var, för ikväll har undret skett. Jag pluggade in min handsfree och jag dog inte! Det var bara att plugga in liksom och så var det klart... Varför har jag känt detta motstånd? Glatt hämtade jag Spotifyappen och sen var det bara att klura ut hur spellistorna skulle fixas, inte svårt det heller.
Mina vänner kan inte förstå, varken fobierna eller de där små sakerna jag bara vägrar. De vet att jag både byggt plank och altaner, lagt golv, murat och målat. De har sett och godkänt resultatet. Varför vågar jag då inte tapetsera. De vet att jag instalerat bredband, kabel-TV, telefoner, laddat ner program, hämtat och lagt upp bilder mm. Jag fixar att använda en iPhone. Varför då inte använda handsfree?
Ja, ja, nu är det grejat :-)
Återstår att tapetsera, tror faktiskt att det skulle kunna gå... Tänk vad lite tekniska övningar kan åstadkomma!
Återkommer angående detta...
Vad är det som gör att jag och kanske andra plötsligt bara vägrar göra eller lära sig något som egentligen inte borde vara så svårt och heller inte är det när man väl gör det? Varför denna tvärvägran att ens vilja försöka? Varifrån kommer detta underliga motstånd?
Javisstja, jag glömde ju den värsta fobin av alla, den att om jag kör bil så dör, om inte jag, någon annan och det vore ännu värre! Därför har jag ett körkort som bara gäller på vissa gator, men det tar vi en annan gång.
söndag 26 februari 2012
Skapelsens under
Jag läser för närvarande kost- och näringslära vid Umeå Universitet.
Detta som jag trodde trista men nödvändiga ämne för min utbildning till lärare i Hem- och Konsumentkunskap är betydligt intressantare och mer spännande än jag kunde föreställa mig.
Det har också fördjupat min syn på skapelsens under och min fascination över Guds uppfinningsrikedom och omsorg om oss.
Ett exempel på detta är att om vi inte tillför kroppen tillräckligt med eller som i vissa dieter i stort sätt inga kolhydrater alls finns det reservsystem som slår till och tillverkar kolhydrater. Det många inte känner till är att om dessa reservsystem inte fanns skulle vi dö. Kroppen kan alltså tillverka kolhydrater. Vår hjärna kan inte tillverka kolhydrater och utan kolhydrater dör den. Då finns det ett otroligt raffinerat system som slår på och gör så att hjärnan får tillgång till det den behöver för att överleva. Jag går här inte in på detaljer. Min poäng är att det är så fantastiskt att alltmer förstå hur detaljerad och intelligent skapelsen är.
Jag blir också förundrad över Guds vägar som vi så ofta inte förstår. Det jag ser som ett nödvändigt ont för att få behörighet i ett ämne jag vill undervisa i, visar sig bli ett vittnesbörd om Guds storhet. Det finns inte på kartan att alla dessa sinrika och komplicerade system i vår kropp skulle kunna komma till av en slump. Bakom allt detta måste det finnas en intelligent, fantasifull och kapabel skapare. Och bakom det faktum att jag genom en, som jag trodde tråkig men nödvändig utbildning, tillfördes en ny dimension i min tro på och beundran av skaparen är för mig också ett bevis på detta.
Ytterligare ett bevis på Guds storhet och för mig ett uttryck för hans gränslösa nåd är att jag klarat de första examinationsuppgifterna på denna kurs. Det jag läser är ren kemi och biologi samt en hel del mattematik, något jag inte ägnat en tanke åt under ca 35 år. Mina betyg från Gymnasiet i dessa ämnen är urusla, idag skulle jag inte vara godkänd. För mig är det ett mirakel att kunna tillgodogöra mig denna undervisning!
Under min tid i Umeå har jag även fått återknyta banden till barn och ungdomsvänner, något som för mig varit mycket betydelsefullt. Jag få också nya vänner och jag får möta en del av Sverige jag inte vet så mycket om. Under resorna till och från Umeå bjuds jag på bedårande vackra naturupplevelser.
Gud vägar är förunderliga, när vi minst anar det uppenbarar han sig för oss, och det gör han i situationer och sammanhang vi inte hade kunnat drömma om.
Detta som jag trodde trista men nödvändiga ämne för min utbildning till lärare i Hem- och Konsumentkunskap är betydligt intressantare och mer spännande än jag kunde föreställa mig.
Det har också fördjupat min syn på skapelsens under och min fascination över Guds uppfinningsrikedom och omsorg om oss.
Ett exempel på detta är att om vi inte tillför kroppen tillräckligt med eller som i vissa dieter i stort sätt inga kolhydrater alls finns det reservsystem som slår till och tillverkar kolhydrater. Det många inte känner till är att om dessa reservsystem inte fanns skulle vi dö. Kroppen kan alltså tillverka kolhydrater. Vår hjärna kan inte tillverka kolhydrater och utan kolhydrater dör den. Då finns det ett otroligt raffinerat system som slår på och gör så att hjärnan får tillgång till det den behöver för att överleva. Jag går här inte in på detaljer. Min poäng är att det är så fantastiskt att alltmer förstå hur detaljerad och intelligent skapelsen är.
Jag blir också förundrad över Guds vägar som vi så ofta inte förstår. Det jag ser som ett nödvändigt ont för att få behörighet i ett ämne jag vill undervisa i, visar sig bli ett vittnesbörd om Guds storhet. Det finns inte på kartan att alla dessa sinrika och komplicerade system i vår kropp skulle kunna komma till av en slump. Bakom allt detta måste det finnas en intelligent, fantasifull och kapabel skapare. Och bakom det faktum att jag genom en, som jag trodde tråkig men nödvändig utbildning, tillfördes en ny dimension i min tro på och beundran av skaparen är för mig också ett bevis på detta.
Ytterligare ett bevis på Guds storhet och för mig ett uttryck för hans gränslösa nåd är att jag klarat de första examinationsuppgifterna på denna kurs. Det jag läser är ren kemi och biologi samt en hel del mattematik, något jag inte ägnat en tanke åt under ca 35 år. Mina betyg från Gymnasiet i dessa ämnen är urusla, idag skulle jag inte vara godkänd. För mig är det ett mirakel att kunna tillgodogöra mig denna undervisning!
Under min tid i Umeå har jag även fått återknyta banden till barn och ungdomsvänner, något som för mig varit mycket betydelsefullt. Jag få också nya vänner och jag får möta en del av Sverige jag inte vet så mycket om. Under resorna till och från Umeå bjuds jag på bedårande vackra naturupplevelser.
Gud vägar är förunderliga, när vi minst anar det uppenbarar han sig för oss, och det gör han i situationer och sammanhang vi inte hade kunnat drömma om.
lördag 21 januari 2012
När kristna dömer varandra
Sist jag skrev här var i oktober 2010 och det märks. Först kom jag inte ihåg vad bloggen heter, sen kunde jag inte mitt lösenord... Nu en timmer senare är jag äntligen inne ;-)
Jag kommer att dela med mig av ett par kommentarer jag skrivit angående en blogg där Christer Åberg slår hårt och under bältet mot Marcus Birro som i tidningen Dagen i sin premiärkrönika skrivit att "Sverige behöver Gud" Det är sällan jag engagerar mig i debatter, och ägnar min energi åt att svara på denna typ av skriverier men igår kväll greps jag av helig vrede då jag läste...
Vi kristna ska inte slå på, döma och kritisera varandra!
Inger Christina Bouarné har kommenterat apg29.se
Blir sällan förundrad men nu är jag det, jag förundras över din självgodhet, vem är du att dömma huruvida Marcus Birro är frälst eller inte? Känner du honom personligen? Jag har följt Birro i många år, ända sedan han kom till tro och sett hur han växer i tron. Han är en av få skribenter och kända personer i Sverige som modigt står upp för Gud och vittnar om sin tro. För detta får han utstå mycket ...spott och spe... Han behöver våra förböner och vår uppmuntran, inte de låga slag under bältet som du tilldelar honom. På din fråga om jag är frälst! Ja, och det största och mest omvälvande jag någonsin varit med om är att få ta emot och förstå Guds nåd. Tack och lov så räcker den för både mig, Birro och dig! Jag ber Gud att han ska förlåta dig för dina hårda och dömande ord och att ditt hjärta ska få fyllas av kärlek och värme. Om vi ska vinna människor för Guds rike får vi nog fundera på hur vi uttrycker oss och om vi förmedlar Guds nåd till människor...Visa mer
Birros svordomar - apg29
www.apg29.se
Apostlagärningarna fortsätter i vår tid!..
Inger Christina Bouarné har kommenterat apg29.se
Min fråga till dig är fortfarande, vem är du att avgöra om Birro är frälst eller inte? Men vilken rätt kalla du honom för "en sådan sten..." Min fråga till dig är; -är du frälst? Handen på hjärtat, har du erfarit Guds gränslösa nåd? ÄLSKAR du de människor som är eller är ämnade att bli din syskon i herren, dvs ALLA männiksor?Om du upprikitg vill vinna människor för Gud tror jag att du behöver tänk...a om och söka Gud ärligt och innerligt och be om hans ledning i hur du ska nå dem. Gud är så mycket större än vårt förstånd och vår förmåga att förstå hans ord. Låt honom sköta sitt jobb, det är han som en dag ska döma och då kommer han att dömma både dig och mig. Jag är rädd att du blir besviken den dagen du kommer till himlen och upptäcker att du bor granne med Birro och ett gäng andra människor du förtalat. Låt oss lovsjunga Herren för att nåden räcker för både dig, mig och Birro.Visa mer
Birros svordomar - apg29
www.apg29.se
Apostlagärningarna fortsätter i vår tid!..
Jag kommer att dela med mig av ett par kommentarer jag skrivit angående en blogg där Christer Åberg slår hårt och under bältet mot Marcus Birro som i tidningen Dagen i sin premiärkrönika skrivit att "Sverige behöver Gud" Det är sällan jag engagerar mig i debatter, och ägnar min energi åt att svara på denna typ av skriverier men igår kväll greps jag av helig vrede då jag läste...
Vi kristna ska inte slå på, döma och kritisera varandra!
Inger Christina Bouarné har kommenterat apg29.se
Blir sällan förundrad men nu är jag det, jag förundras över din självgodhet, vem är du att dömma huruvida Marcus Birro är frälst eller inte? Känner du honom personligen? Jag har följt Birro i många år, ända sedan han kom till tro och sett hur han växer i tron. Han är en av få skribenter och kända personer i Sverige som modigt står upp för Gud och vittnar om sin tro. För detta får han utstå mycket ...spott och spe... Han behöver våra förböner och vår uppmuntran, inte de låga slag under bältet som du tilldelar honom. På din fråga om jag är frälst! Ja, och det största och mest omvälvande jag någonsin varit med om är att få ta emot och förstå Guds nåd. Tack och lov så räcker den för både mig, Birro och dig! Jag ber Gud att han ska förlåta dig för dina hårda och dömande ord och att ditt hjärta ska få fyllas av kärlek och värme. Om vi ska vinna människor för Guds rike får vi nog fundera på hur vi uttrycker oss och om vi förmedlar Guds nåd till människor...Visa mer
Birros svordomar - apg29
www.apg29.se
Apostlagärningarna fortsätter i vår tid!..
Inger Christina Bouarné har kommenterat apg29.se
Min fråga till dig är fortfarande, vem är du att avgöra om Birro är frälst eller inte? Men vilken rätt kalla du honom för "en sådan sten..." Min fråga till dig är; -är du frälst? Handen på hjärtat, har du erfarit Guds gränslösa nåd? ÄLSKAR du de människor som är eller är ämnade att bli din syskon i herren, dvs ALLA männiksor?Om du upprikitg vill vinna människor för Gud tror jag att du behöver tänk...a om och söka Gud ärligt och innerligt och be om hans ledning i hur du ska nå dem. Gud är så mycket större än vårt förstånd och vår förmåga att förstå hans ord. Låt honom sköta sitt jobb, det är han som en dag ska döma och då kommer han att dömma både dig och mig. Jag är rädd att du blir besviken den dagen du kommer till himlen och upptäcker att du bor granne med Birro och ett gäng andra människor du förtalat. Låt oss lovsjunga Herren för att nåden räcker för både dig, mig och Birro.Visa mer
Birros svordomar - apg29
www.apg29.se
Apostlagärningarna fortsätter i vår tid!..
tisdag 12 oktober 2010
Grå är hoppets färg
Grå är hoppets färg en bok skriven av Irina Ratusjinskaja läste jag för många år sedan. Ikväll har jag funderat över livets gråskalor, erfarenheter som lär oss att allt inte är svart eller vitt... Lång historia, känns under stundom ganska flummig, goglade på ämnet och fann följande artikel som jag vill dela med eventuella läsare. Återkommer med egna reflektioner angånende livets gråskalor...
Älska din fiende - det kommer att göra honom galen ?
I Vellinge strax utanför Malmö sa kommunledningen för ett tag sedan nej till att ta emot ensamkommande flyktingbarn. Opinionsmöten i kommunen drev nejet. Boenden för ensamkommande flyktingbarn skulle ställa till oro och höja skatten, menade många. En hel del Vellingebor arbetar i Malmö. En morgon när busspendlarna från Vellinge klev av i Malmö möttes de av demonstrationsplakat och kaffedoft. De bjöds på kaffe och bullar och på plakaten kunde de läsa: "I Malmö är alla välkomna, även ensamkommande Vellingebor." I en blogg beskrivs den här mörka morgonen med kaffedoft i Malmö. En del bussresenärer tittade i marken och gick förbi kaffeborden. Många stannade. Och alla kommentarer till bloggen är glada, överraskade, uppmuntrande. Det är i en av de kommentarerna som det står: Älska din fiende - det kommer att göra honom galen ? Kanske är fiende ett starkt ord i sammanhanget. Eller också är det nödvändigt.
Poängen är i alla fall tydlig: Det finns en styrka i den oväntade vänligheten. Det finns en kraft i den maktlöshetens demonstration som både visar på och vädjar till de goda krafterna hos människor. Människor utan formell makt kan påverka tillståndet i världen. Inte betydde morgonkaffet i Malmö allt för att förändra beslutet i Vellinge. Men det bidrog till eftertanke för morgonpendlarna. Och det uppmuntrade oss som hört talas om det. Det var en pusselbit i det ständigt pågående projektet att göra världen till en god och solidarisk plats att leva på.
För 20 år sedan läste jag boken Grå är hoppets färg av den ryska poeten Irina Ratusjinskaja. Hon var dömd till fångläger och förvisning för sina dikter som ansågs kritiska mot sovjetstaten. Hon och hennes medfångar utsattes för omänsklig och nedbrytande behandling, men deras gemenskap gav dem styrka. De bevarade och värnade sin förmåga till skratt, livlust och medmänsklighet mitt i förnedringen. Det störde dem som hade makten över dem. Men makten kunde inte ta av dem deras mänskliga värdighet, trots de grå fångdräkterna. Bevara din livslust och din värdighet - det kommer att göra din förtryckare galen? Det finns en styrka i den oväntade glädjen. Det finns en växtkraft i den stillsamma värdigheten. Förnedrade fångar kan bidra till att förändra tillvaron. Inte betydde skratten i fånglägret så mycket för att bringa sovjetstaten på fall. De var bara några av många pusselbitar i det stora arbetet för rättvisa och värdighet i världen. Och samtidigt: de där skratten - mot allt föruft! - och den solidariska omtanke om varandra som lägerfångarna upprätthöll, de betydde precis allt i det stora arbetet för rättvisa och värdighet i världen.
För mitt i det totala förtrycket och förnedringen, och trots att de inte hade några som helst skäl att vara optimister, bevarade de sin mänskliga värdighet och stod emot maktens möjligheter till total kontroll. Så sådde de ett hoppets frö - ett frö som förebådade sovjetsystemets fall och som ger oss alla hopp och inspiration om att förtryck och orättvisor inte varar för evigt.
En busshållplats i Malmö. Ett sovjetiskt fångläger. Så olika. Så viktiga. Precis som alla platser är viktiga, kanske rentav avgörande. Ett barn föds i ett stall i jul. Det är ett fattigt och värnlöst barn. Detta barn kommer att i varje situation bevara sin egen och värna andras värdighet. Det kommer att hånas - och bevara sin själ. Det kommer att dödas - och uppstå. Det säger till oss att det enda som är värt att ge, det är att ge liv. Och varje uns av liv vi ger det betyder - allt.
Lisa Tegby
präst i Umeå
Publicerad: 27 december 2009 kl 21.53
Älska din fiende - det kommer att göra honom galen ?
I Vellinge strax utanför Malmö sa kommunledningen för ett tag sedan nej till att ta emot ensamkommande flyktingbarn. Opinionsmöten i kommunen drev nejet. Boenden för ensamkommande flyktingbarn skulle ställa till oro och höja skatten, menade många. En hel del Vellingebor arbetar i Malmö. En morgon när busspendlarna från Vellinge klev av i Malmö möttes de av demonstrationsplakat och kaffedoft. De bjöds på kaffe och bullar och på plakaten kunde de läsa: "I Malmö är alla välkomna, även ensamkommande Vellingebor." I en blogg beskrivs den här mörka morgonen med kaffedoft i Malmö. En del bussresenärer tittade i marken och gick förbi kaffeborden. Många stannade. Och alla kommentarer till bloggen är glada, överraskade, uppmuntrande. Det är i en av de kommentarerna som det står: Älska din fiende - det kommer att göra honom galen ? Kanske är fiende ett starkt ord i sammanhanget. Eller också är det nödvändigt.
Poängen är i alla fall tydlig: Det finns en styrka i den oväntade vänligheten. Det finns en kraft i den maktlöshetens demonstration som både visar på och vädjar till de goda krafterna hos människor. Människor utan formell makt kan påverka tillståndet i världen. Inte betydde morgonkaffet i Malmö allt för att förändra beslutet i Vellinge. Men det bidrog till eftertanke för morgonpendlarna. Och det uppmuntrade oss som hört talas om det. Det var en pusselbit i det ständigt pågående projektet att göra världen till en god och solidarisk plats att leva på.
För 20 år sedan läste jag boken Grå är hoppets färg av den ryska poeten Irina Ratusjinskaja. Hon var dömd till fångläger och förvisning för sina dikter som ansågs kritiska mot sovjetstaten. Hon och hennes medfångar utsattes för omänsklig och nedbrytande behandling, men deras gemenskap gav dem styrka. De bevarade och värnade sin förmåga till skratt, livlust och medmänsklighet mitt i förnedringen. Det störde dem som hade makten över dem. Men makten kunde inte ta av dem deras mänskliga värdighet, trots de grå fångdräkterna. Bevara din livslust och din värdighet - det kommer att göra din förtryckare galen? Det finns en styrka i den oväntade glädjen. Det finns en växtkraft i den stillsamma värdigheten. Förnedrade fångar kan bidra till att förändra tillvaron. Inte betydde skratten i fånglägret så mycket för att bringa sovjetstaten på fall. De var bara några av många pusselbitar i det stora arbetet för rättvisa och värdighet i världen. Och samtidigt: de där skratten - mot allt föruft! - och den solidariska omtanke om varandra som lägerfångarna upprätthöll, de betydde precis allt i det stora arbetet för rättvisa och värdighet i världen.
För mitt i det totala förtrycket och förnedringen, och trots att de inte hade några som helst skäl att vara optimister, bevarade de sin mänskliga värdighet och stod emot maktens möjligheter till total kontroll. Så sådde de ett hoppets frö - ett frö som förebådade sovjetsystemets fall och som ger oss alla hopp och inspiration om att förtryck och orättvisor inte varar för evigt.
En busshållplats i Malmö. Ett sovjetiskt fångläger. Så olika. Så viktiga. Precis som alla platser är viktiga, kanske rentav avgörande. Ett barn föds i ett stall i jul. Det är ett fattigt och värnlöst barn. Detta barn kommer att i varje situation bevara sin egen och värna andras värdighet. Det kommer att hånas - och bevara sin själ. Det kommer att dödas - och uppstå. Det säger till oss att det enda som är värt att ge, det är att ge liv. Och varje uns av liv vi ger det betyder - allt.
Lisa Tegby
präst i Umeå
Publicerad: 27 december 2009 kl 21.53
lördag 31 juli 2010
Pridefestival, getingar och fobier
Det finns en geting i mitt hem. Jag är panikslagen, håren har rest sig på mina armar och jag är alldeles knottrig. Getingen har gömt sig någonstans, jag måste hitta den och den måste dö! Jag kan inte gå och lägga mig förrän detta har skett. Skräckslagen smyger jag runt med min doftspray i högsta hugg och letar... (Måste köpa radar i morgon!)
Det är Pridefestival i stan och jag har sett reportage från paraden på TV. Mona Salin uttalade sig om hatbrott och om våra nya bra lagar men att många fortfarande lider av hatbrotten och att det finns mycket att göra.
Jag tänkte på alla oss som inte hatar homo och bisexuella, som inte begår brott mot dem, men som har frågor. Alla vi som funderar över frågor kring och ifrågsätter rätten till äktenskap, rätten att få vigas i en kyrka, rätten att få barn osv... Vi kallas ofta för homofober!
När jag slår upp fobi i ordlistan får jag veta att en fobi är en irrationell, ihållande rädsla för särskilda situationer, objekt, aktiviteter, eller personer.
Jag är inte rädd för personer med annan sexuell läggning än mig. Jag springer inte runt och skriker och sprayar dem med doftspray eller radar om de kommer i min närhet. Jag vill dem inget ont och jag vill definitivt inte att de ska dö. Faktum är att jag har mycket goda vänner som är homo och bisexuella. Jag har dock många frågor och funderingar kring detta.
Men mot getingen är jag redo att begå hatbrott. Jag är livrädd för den. Det, är irrationellt! Getingen är liten och ganska ofarlig, jag kan med lätthet döda den, om jag bara vågar komma nära, jag vill att den ska dö.
Jag har helt klart geingfobi och är därmed en getingfob. Jag är däremot absolut inte någon homofob!
Det är Pridefestival i stan och jag har sett reportage från paraden på TV. Mona Salin uttalade sig om hatbrott och om våra nya bra lagar men att många fortfarande lider av hatbrotten och att det finns mycket att göra.
Jag tänkte på alla oss som inte hatar homo och bisexuella, som inte begår brott mot dem, men som har frågor. Alla vi som funderar över frågor kring och ifrågsätter rätten till äktenskap, rätten att få vigas i en kyrka, rätten att få barn osv... Vi kallas ofta för homofober!
När jag slår upp fobi i ordlistan får jag veta att en fobi är en irrationell, ihållande rädsla för särskilda situationer, objekt, aktiviteter, eller personer.
Jag är inte rädd för personer med annan sexuell läggning än mig. Jag springer inte runt och skriker och sprayar dem med doftspray eller radar om de kommer i min närhet. Jag vill dem inget ont och jag vill definitivt inte att de ska dö. Faktum är att jag har mycket goda vänner som är homo och bisexuella. Jag har dock många frågor och funderingar kring detta.
Men mot getingen är jag redo att begå hatbrott. Jag är livrädd för den. Det, är irrationellt! Getingen är liten och ganska ofarlig, jag kan med lätthet döda den, om jag bara vågar komma nära, jag vill att den ska dö.
Jag har helt klart geingfobi och är därmed en getingfob. Jag är däremot absolut inte någon homofob!
söndag 13 juni 2010
Våra ungdomar - vårt framtidshopp
Jag är rörd, glad och uppmuntrad, min tro och mitt hopp inför framtiden har fått sig ett rejält uppsving den senaste veckan. Jag har haft förmånen att bevista två skolavslutningar, en grundskoleavslutning och ett studentutspring.
Media målar ofta en mörk bild av framtiden, inte sällan delges vi berättelser om ökat våld, kriminalitet och upplopp, ungdomars brist på ansvar och uppfostran. Det finns en annan verklighet som ger hopp om en ljus framtid.
Vi stod på skolgården, barn, ungdomar och vuxna från världens alla hörn. På scenen stod våra underbara elever och sjöng de svenska sommarsångerna. Så till sist stod hon där mitt på scenen, med sina rötter i ett afrikanskt land, stolt, vacker och skönsjungande. Tonerna av Ted Gärdestads ”sol, vind och vatten” klingade ut över bygden. ”Det finns tid till försoning innan dagen är förbi För jag tror, jag tror på friheten jag lever i…”
Det är en bild jag bär med mig in i framtiden. Många av våra ungdomar har kommit hit till Sverige tillsammans med sina familjer för att skapa en framtid i frihet. Låt oss vara med och tillsammans med dem skapa en framtid som andas försoning, tro och hopp om frihet.
Sverige är ett mångkulturellt land, och denna skolavslutning representerade för mig ett nytt Sverige, framtidens Sverige med medborgare vars rötter sträcker sig till jordens alla hörn. Ett Sverige som just därför är rikt och har fantastiska möjligheter inför framtiden. Ett Sverige som fått förmånen att dela sina sångskatter, sin historia och sin framtid med resten av världen på ett unikt sätt.
Dessa glada, pigga och intelligenta ungdomar ger mig hopp och framtidstro. Tar vi emot dem med värme och kärlek, fostrar och uppmuntrar, visar dem vår tillit och tro på att de förmår, då kommer det att gå bra för Sverige.
Samma känsla fick jag på skolgården där jag tog emot min egen student. Då var givetvis känslorna blandade med den egna stoltheten och glädjen över dottern som nått sitt mål och nu fick bära den vita mössan.
Den framtid dessa ungdomar går till mötes är tuff med arbetslöshet för en del, studier och hårt arbete för andra. Jag är inte orolig, för jag vet vilka kvalitéer de besitter och jag vet att de kommer att klara det.
I veckan mötte jag några före detta elever. En berättade att han efter studenten jobbat ett år på Mc Donald’s och nu sökt in på universitetet för att läsa stadskunskap och historia. En annan läser till läkare och ytterligare en elevs pappa berättade stolt att sonen under året läst upp sina gymnasiebetyg och sökt in på tandläkarhögskolan.
Om, betygen från grundskolan inte är så lysande, studenten innebär ett samlat betyg som kräver ytterligare studier innan universitetets portar öppnar sig, tonårsäventyr, omogna impulshandlingar och skoltrötthet ser ut att sätta käppar i hjulet för våra ungdomar så är de med facit i hand oftast bara en liten parentes i deras liv.
Min snart 85 –årige far brukar säga; ”ungdomen var inte alls bättre förr, de betedde sig ibland på den tidens värsta tänkbara sätt, tiderna har förändrats, språket har förändrats och det finns en större komplexitet i samhället för vår tids ungdomar att bemöta och hantera, men ungdomen är densamma”.
Låt mig till sist få uppmana och utmana alla vuxna: Visa tilltro till de ungdomar du möter, våga ge dem ansvar, ÄLSKA dem och ge dem det stöd och den uppmuntran de behöver. Var med och skapa goda förutsättningar för dessa ungdomar och du skapar goda förutsättningar för din egen ålderdom.
Sveriges ungdomar är över lag fantastiska, roliga, begåvade och alldeles, alldeles UNDERBARA.
Media målar ofta en mörk bild av framtiden, inte sällan delges vi berättelser om ökat våld, kriminalitet och upplopp, ungdomars brist på ansvar och uppfostran. Det finns en annan verklighet som ger hopp om en ljus framtid.
Vi stod på skolgården, barn, ungdomar och vuxna från världens alla hörn. På scenen stod våra underbara elever och sjöng de svenska sommarsångerna. Så till sist stod hon där mitt på scenen, med sina rötter i ett afrikanskt land, stolt, vacker och skönsjungande. Tonerna av Ted Gärdestads ”sol, vind och vatten” klingade ut över bygden. ”Det finns tid till försoning innan dagen är förbi För jag tror, jag tror på friheten jag lever i…”
Det är en bild jag bär med mig in i framtiden. Många av våra ungdomar har kommit hit till Sverige tillsammans med sina familjer för att skapa en framtid i frihet. Låt oss vara med och tillsammans med dem skapa en framtid som andas försoning, tro och hopp om frihet.
Sverige är ett mångkulturellt land, och denna skolavslutning representerade för mig ett nytt Sverige, framtidens Sverige med medborgare vars rötter sträcker sig till jordens alla hörn. Ett Sverige som just därför är rikt och har fantastiska möjligheter inför framtiden. Ett Sverige som fått förmånen att dela sina sångskatter, sin historia och sin framtid med resten av världen på ett unikt sätt.
Dessa glada, pigga och intelligenta ungdomar ger mig hopp och framtidstro. Tar vi emot dem med värme och kärlek, fostrar och uppmuntrar, visar dem vår tillit och tro på att de förmår, då kommer det att gå bra för Sverige.
Samma känsla fick jag på skolgården där jag tog emot min egen student. Då var givetvis känslorna blandade med den egna stoltheten och glädjen över dottern som nått sitt mål och nu fick bära den vita mössan.
Den framtid dessa ungdomar går till mötes är tuff med arbetslöshet för en del, studier och hårt arbete för andra. Jag är inte orolig, för jag vet vilka kvalitéer de besitter och jag vet att de kommer att klara det.
I veckan mötte jag några före detta elever. En berättade att han efter studenten jobbat ett år på Mc Donald’s och nu sökt in på universitetet för att läsa stadskunskap och historia. En annan läser till läkare och ytterligare en elevs pappa berättade stolt att sonen under året läst upp sina gymnasiebetyg och sökt in på tandläkarhögskolan.
Om, betygen från grundskolan inte är så lysande, studenten innebär ett samlat betyg som kräver ytterligare studier innan universitetets portar öppnar sig, tonårsäventyr, omogna impulshandlingar och skoltrötthet ser ut att sätta käppar i hjulet för våra ungdomar så är de med facit i hand oftast bara en liten parentes i deras liv.
Min snart 85 –årige far brukar säga; ”ungdomen var inte alls bättre förr, de betedde sig ibland på den tidens värsta tänkbara sätt, tiderna har förändrats, språket har förändrats och det finns en större komplexitet i samhället för vår tids ungdomar att bemöta och hantera, men ungdomen är densamma”.
Låt mig till sist få uppmana och utmana alla vuxna: Visa tilltro till de ungdomar du möter, våga ge dem ansvar, ÄLSKA dem och ge dem det stöd och den uppmuntran de behöver. Var med och skapa goda förutsättningar för dessa ungdomar och du skapar goda förutsättningar för din egen ålderdom.
Sveriges ungdomar är över lag fantastiska, roliga, begåvade och alldeles, alldeles UNDERBARA.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
