Det finns en geting i mitt hem. Jag är panikslagen, håren har rest sig på mina armar och jag är alldeles knottrig. Getingen har gömt sig någonstans, jag måste hitta den och den måste dö! Jag kan inte gå och lägga mig förrän detta har skett. Skräckslagen smyger jag runt med min doftspray i högsta hugg och letar... (Måste köpa radar i morgon!)
Det är Pridefestival i stan och jag har sett reportage från paraden på TV. Mona Salin uttalade sig om hatbrott och om våra nya bra lagar men att många fortfarande lider av hatbrotten och att det finns mycket att göra.
Jag tänkte på alla oss som inte hatar homo och bisexuella, som inte begår brott mot dem, men som har frågor. Alla vi som funderar över frågor kring och ifrågsätter rätten till äktenskap, rätten att få vigas i en kyrka, rätten att få barn osv... Vi kallas ofta för homofober!
När jag slår upp fobi i ordlistan får jag veta att en fobi är en irrationell, ihållande rädsla för särskilda situationer, objekt, aktiviteter, eller personer.
Jag är inte rädd för personer med annan sexuell läggning än mig. Jag springer inte runt och skriker och sprayar dem med doftspray eller radar om de kommer i min närhet. Jag vill dem inget ont och jag vill definitivt inte att de ska dö. Faktum är att jag har mycket goda vänner som är homo och bisexuella. Jag har dock många frågor och funderingar kring detta.
Men mot getingen är jag redo att begå hatbrott. Jag är livrädd för den. Det, är irrationellt! Getingen är liten och ganska ofarlig, jag kan med lätthet döda den, om jag bara vågar komma nära, jag vill att den ska dö.
Jag har helt klart geingfobi och är därmed en getingfob. Jag är däremot absolut inte någon homofob!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar