Trött, tröttare, tröttast!

Är trött, riktigt trött! Ja, jag ska sova snart... Men tröttheten gäller nåt annat... Jag är less på allt gnäll på skolan och alla åsikter om lärarna. Ja, jag vet, det finns dåliga lärare och det finns mycket som kan förbättras i skolan. Men de allra flesta lärare jag mött under alla mina år som mångsysslare i skolans värld har varit helt fantastiska, kompetenta och välutbildade. Framför allt har ...de kämpat för elevernas väl och ve på alla tänkbara sätt.

När jag gick i skolan var mina lärare den gamla sortens folkskolelärare.De som nu prisas. På högstadiet hade jag ämneslärare av de gamla slaget, de som kunde rabla faktakunskaper på löpande band och krävde detsamma av oss. Några av dem var riktigt bra och jag har burit med mig lärdomar från dem genom hela livet. Ett par av dem fick mig att tro att jag kunde bli något en dag, att jag dög. Men flera av dem var riktiga rötägg som inte älskade barn och tonåringar som behandlade mig och andra illa och några av oss fick men, om inte för livet, så många, många år framöver. Idag har jag tagit revansch på mina mediokra skolresultat, högskolepoängen har hunnit bli många med åren. Å andra sidan säger det inte alltid så mycket om en människas bildning och kompetens.

Akademiskt gick bra för mig till sist ändå och det kommer det att göra för många av dagens så kallade mediokra elever ockskå. Skolan va inte bättre förr! Somligt var bättre! Somligt må vara sämre nu, men mycket är så mycket bättre. Jag möter sådan glädje över lärandet hos många elever, jag får ta del av så många goda kollegors fantasiska undervisning. Slå och sparka inte på skolor, skolledningar och lärare. Lyft dem istället. Att ständigt mötas av nedslående rubriker och kommentarer från allehanda förståsigpåare kan göra vilken duktig och positiv pedagog som helst nedslagen. Over and out och god night.

PS. kl har passerat midnatt för länge sedan. Jag har just läst igenom och kommenterat mina elevers deckarhistorier. Vilken kreativitet, vilken kunskap och vilket flyt i språket. Eleverna är 9 år, de vet hur man bygger upp en deckare, de har full koll på vokaler och konsonanter och skriver hemliga meddelanden på rövarspråket. De använder sig av svåra ord som signalement, rekognosera och initiativ...

Spotify, handsfree och tapetsering

Vad kan företeelserna i rubriken ovan möjligen ha gemensamt?

Jag har förutom getingfobi som jag redan bloggat om även tapetseringsfobi. Jag tror att om jag sätter upp en tapet kommer väggarna att rasa och jag blir hemlös. Jag kan bara inte förmå mig att försöka. Därför bor jag med trasiga tapeter, detta har jag alla katter att tacka för. Så finns de här små larviga sakerna som jag bara inte kan förmå mig att göra även om det inte handlar om direkta fobier. Några exempel på sådana är att använda handsfree (det är nog jättesvårt att lära sig) och att skapa spellistor på Spotify. Jag har laddat ner spotify, både på datorn och mobilen, men sen var det stop. Jag skriver var, för ikväll har undret skett. Jag pluggade in min handsfree och jag dog inte! Det var bara att plugga in liksom och så var det klart... Varför har jag känt detta motstånd? Glatt hämtade jag Spotifyappen och sen var det bara att klura ut hur spellistorna skulle fixas, inte svårt det heller.

Mina vänner kan inte förstå, varken fobierna eller de där små sakerna jag bara vägrar. De vet att jag både byggt plank och altaner, lagt golv, murat och målat. De har sett och godkänt resultatet. Varför vågar jag då inte tapetsera. De vet att jag instalerat bredband, kabel-TV, telefoner, laddat ner program, hämtat och lagt upp bilder mm. Jag fixar att använda en iPhone. Varför då inte använda handsfree?

Ja, ja, nu är det grejat :-)

Återstår att tapetsera, tror faktiskt att det skulle kunna gå... Tänk vad lite tekniska övningar kan åstadkomma!
Återkommer angående detta...

Vad är det som gör att jag och kanske andra plötsligt bara vägrar göra eller lära sig något som egentligen inte borde vara så svårt och heller inte är det när man väl gör det? Varför denna tvärvägran att ens vilja försöka? Varifrån kommer detta underliga motstånd?

Javisstja, jag glömde ju den värsta fobin av alla, den att om jag kör bil så dör, om inte jag, någon annan och det vore ännu värre! Därför har jag ett körkort som bara gäller på vissa gator, men det tar vi en annan gång.