Bak och minnen

Jag har bakat semlor ikväll, eller rättare sagt bullarna till dem.

Där vid ugnen mindes jag en tidig morgon för många år sedan. Jag hade jobbat natt på ett härbärge för bostadslösa. Under vargtimmarna hade jag roat mig med att baka semlor till frukosten. Då en av våra gäster kom för att äta och fick se semlorna började hon gråta. Då jag undrade vad som var fel berättade hon för mig att det var första gången i hennes liv som någon bakat semlor till henne. Hon hade aldrig ätit en hembakad semla förut. Hon berättade vidare att hon aldrig fått några julklappar eller firat sin födelsedag som barn. Det var en händelse som tog tag i mitt hjärta, ett minne som jag burit med mig under åren och som kvällens bak påminde mig om.

Jag minns att jag tänkte på mina små därhemma som sov tryggt i sina sängar. Två små flickor som blev firade med saft och tårta på sängen varje födelsedag, som fått paket i överflöd både då och till jul. Två flickor som ätit många hembakta semlor. Det blev en tankeställare för mig. Det som för mig och mina flickor var och är en självklarhet var för min vän där på härbärget en helt unik och fantastisk händelse.